December 10, 2014

Hej!

Just nu är jag i Åre. Redo för att få tävla igen. Det ska bli super roligt. Senaste veckan har jag hunnit med att tävla en tävling till (North American Cup) sen sist jag skrev. Det gick bra och slutade med en vinst. Roligt att få vinna igen!! :)  Jag har också hunnit med en lite kämpigare flygresa hem, där sömn definitivt inte fick vara med i bilden trots att jag verkligen försökte alla 10h. Det var ganska tålmodigt av mig tycker jag. Inte för att det hjälpte direkt, så envist kanske är ett bättre ord. Jag har haft lite jetlag sen jag har kommit hem, men i stort tycker jag ändå att det har gått ganska bra. Jag har hunnit med att umgås med lite vänner också. Det är få förunnat om man räknar med vänner som inte åker skidor och det kan vara så viktigt och otroligt roligt emellanåt. Jag hade tänkt att julbaka lite, men nej det blev inte riktigt så. Vi har gas i vår lägenhet och vår ugn är mer grill än ugn och det går nästan inte att baka så det är faktiskt lite trist. Men min syster hade bakat pepparkakor ändå. Väldigt tjocka så jag måste erkänna att det mer var en blandning av mjuk och hård pepparkaka. Men tack för dom ändå älskade Emma! :)

I övrigt har jag tränat. Faktiskt hunnit med några tunga pass när jag var hemma nu och det var skönt. Både kropp och knopp mår bra av det. Tror jag i alla fall. Även om kropp också har fått ganska så ont, helt fruktansvärt vilken träningsvärk jag har haft. Det börjar försvinna lite nu lagom till race. Hoppas att det är borta på fredag. Då är det dags för hemma tävling i ÅRE! :) Super roligt. Det är flyttat från franska Courchevel hit till de vackra svenska fjällen. Så mycket vänner och familj och massa härliga känslor. Blir roligt med lite hemma race och det ska jag försöka att njuta utav och ta hjälp av.

Vi var något trötta när vi kom fram till Arlanda och då var det bara att packa om allt för att få plats i en bil som Anna tog hem. Och ett enormt tack till Anna som är en så omtänksam person, hon har fixat massor med allas skidor!! :)

Här kommer två filmer från min åkning. Det är ifrån ett isigt balkat Gällivare. En fin backe med ganska bra lutning.

Gällivare Brant Slalom from Sara Hector on Vimeo.

I den här slalomfilmen fokuserar jag på att lägga trycket i tid och det gör jag genom att snabbt gå ner i vinkel för att snabbt kunna börja röra mig ur den också. Ett annat fokus är att behålla bålspänningen hela tiden så att jag inte tappar min position. Position (och hållning indirekt) är självklart grunden till skidåkning och det blir därför viktigt för mig.

 

Sara Gällivare GS from Sara Hector on Vimeo.

I den här storslalomfilmen så fokuserar jag på att vara fram (kanske nästan mer på att röra mig fram i växlingarna) och att få med mig höften parallellt. Jag vill alltså ha ytterhöften över ytterskidan och inte bakom.

 

Sedan måste jag bara dela en text som jag hittade på Facebook i en länk från Good News Magazine. Jag tycker att den är enormt läsvärd och den kan sätta nya perspektiv på saker och ting. Det är så fint med kärlek och ibland är det lätt att glömma bort hur bra man har det. Jag kan också tycka att det kan vara lätt att glömma bort att dela med sig kan ge mer glädje än att behålla allt för sig själv. Jag vet att jag är ute på lite annat vatten än vanligt, men jag kände att jag inte kunde låta bli. Läs om ni vill!

Hej vänner!
Jag skrev nedanstående text på min privata profil den 3 december. En vanlig morgonreflektion om kärlek som över 100000 personer klickat gilla på och över 70000 delat. Då många skrivit och tackat mig för mina ord känner jag att det enda rätta är att dela texten här, på denna sida. Hoppas det är ok för dig/er. Med omtanke /Daniel Mendoza

“Nio och ett halvt år är vår äldsta son. När han åt frukost i morse satt jag och betraktade honom. Ett vackert och tryggt barn. Jag kunde då inte låta bli att jämföra de första nio åren av våra liv.

När jag var nio år hade jag hunnit med:
Att bo i två kontinenter, i fyra länder och mellan fem och tio olika städer
Levt fya år av dem på flykt
Förlorat allt
Inte hunnit få vänner
Mitt på natten sprungit halvnaken på en gata och ropat på hjälp för att rädda min mor
Försökt att lära mig fem olika språk
Varit onykter
Sett människor dö
Se djur bli mördade
Sett människor med tillhyggen och vapen attackera varandra
Bott i hus, kyrka, lägenheter, flyktingförläggningar
Somnat hungrig
Somnat rädd
Arbetat för att få lön
Stulit mat
Slagits med knytnävarna
Haft en kniv mot min hals
Haft en revolver tryckt mot mitt huvud
Vaknat av att en vuxen siktat med ett gevär mot mig
Blivit grovt misshandlad ett antal gånger
Sett vuxna ha sex
Provat att röka
Använt vapen för att döda djur
Sett familjemedlemmar bli grovt misshandlade
Försökt två gånger att fly hemifrån
Försökt varje dag att överleva mina mardrömmar
Sovit i flera år med ett vapen under kudden
Och annat jag har förträngt…

Leon, vår äldsta son, är nio och ett halvt år.

Han spelar trummor
Han går på dans
Han åker skidor
Han har massor med vänner
Han lär sig språk han tycker om
Han älskar böcker
Han har fått prova på aktiviteter han velat
Han har haft hundratals dagar där han bara varit
Han har besökt andra länder
Han har drömmar
Hans bror är hans bästa vän
Han har varje dag fått höra om att han är älskad
Han har varje dag fått höra att han är vacker
Han har varje dag fått vara sig själv
Han har varje dag fått hjälp
Han har varje dag blivit sedd
Han har varje dag fått känna sig trygg och respekterad
Han har varje dag fått en kram när han vaknat och en puss när han gått och lagt sig
Han säger att han ska bli en luffare
Han säger att han ska bli författare
Han säger att han älskar sitt liv
Han säger att han är unik
Han vaknar på morgonen, ler och säger ”Hmm… så skön dröm, jag ska somna om”
Jag hör honom skratta varje dag

Han har sett människor rädda djur
Han har fått ta del av människor som räddar människor
Han har sett sin föräldrar plocka upp skräp andra slängt
Han har aldrig hört sina föräldrar skylla saker och ting på andra, knappast varandra
Han har aldrig sett våld i hemmet
Han har aldrig sett sina föräldrar onyktra
Han har aldrig hört sina föräldrar kalla varandra eller andra för dumma saker
Han har sett sin pappa arg, men fått en bra förklaring till varför
Han har alltid fått svar, eller en förklaring till varför han inte kan få svar, på alla sina frågor
Han har aldrig behövt somna hungrig
Han har aldrig somnat gråtandes
Han har aldrig varit rädd

Han verkar inte ha några mardrömmar
Han har varje dag ätit frukost, lunch och middag
Ingen i hans familj har någonsin ljugit för honom
Och varje gång han sagt “Pappa” har jag släppt allt

Så tack Sverige. Tack till er som byggde detta vackra land. Jag gör mitt bästa för att göra det ännu bättre. Kan inte visa tacksamhet på annat sätt. Jag håller mig borta från diskussioner om hat, om rasism, om rätt och fel. Jag sprider istället kärlek så mycket jag bara kan. Det är mitt sätt att bidra till debatten. Det är mitt sätt att visa att jag är tacksam. För jag är det. Och när jag nu betraktar mina två söner, när jag tänker på att jag tack vare detta land kunde göra upp med mitt arv, kan ge dem ett liv jag aldrig var i närheten av ens i mina vackraste drömmar, är jag så sjukt tacksam. 

/Sara

USA
December 4, 2014

Hej!

USA har behandlat mig bra. Som tack har jag stärkt deras ekonomi med att shoppa upp halva Silverthorns outlet. ;) Inte riktigt kanske, men det har absolut blivit en hel del nya inköp. Förutom shopping har jag ägnat mig åt … skidåkning överraskande nog:) Det har gått både bra och mindre bra. Inte riktigt min bästa resa kan jag ärligt säga, men trots det finns det definitivt mycket positivt att ta med mig och det ska jag försöka att göra. Jag kan lära mig att bo på 2500m höjd faktiskt kan kännas av i kropp och knopp lite mer än vad man tror och att ibland får man kanske vila lite mer än vad man vill. Jag kan också ta med mig att torr USA snö behöver behandlas med känsla och att det gäller att göra ännu mer tekniskt rätt och med lite mer feeling än kraft för att riktigt lyckas. Eller så kan man välja att trixa lite med inställningar på skidor osv. för att rätta till sina egna problem, lite genvägar kanske. Nu har jag inte jag trixat den här gången. Jag tycker att det mesta har känts bra så inte riktigt känt behovet av det, vilket man kanske kan ifrågasätta. Men åker man bra åker man bra på det mesta och flesta underlag så jag lade fokus på det istället.

 

Aspen är alltid fint ställe att komma till. Vail också. En lite lyxig detalj är att de har värme i trottoarerna/gatorna (okej, ska inte överdriva och säga att det är alla, men en del) så att det aldrig blir snö och heller aldrig is. Vi har ätit väldigt god mat också. Den här touren är årets lyxtour med kock, vilket har varit heeeeelt fantastiskt. Enormt god mat varje dag. Enormt goda efterrätter varje dag också. Enormt bra helt enkelt.

 

Tävlat har jag gjort också. Har en kvar imorgon, vilket ska bli spännande. Bäst hittills är storslalomen i WC:n med en 16:e plats. En del missar på vägen ner och inte riktigt så bra åkning som jag känner att jag kan, så det tar jag med mig och ser fram emot att få revansch i Åre eller Courchevel. Får se vart snön tar vägen!!
Nu ska jag sova. Klockan är 2030 men jag tänker att det är bra att jag somnar tidigt nu. Ska upp rätt så tidigt och jetlaggen behöver inte bli allt för stor ändå.

 

Man kan se racehanget i Aspen.

Anna lycklig på träningen.

Jag och Ems på flyget!

 

FOTO: Nisse Schmidt

Utsikten från start.

 

Nu är det sovdags.

 

//S

November 16, 2014

Jag måste väl starta med,

WIIIEHOO

Då är vi igång i slalom också!! Det känns fantastiskt. Roligt att börja säsongen såhär. Skönt! Jag känner att åkningen fungerar både på träning och tävling. Det finns definitivt mer att utveckla och det är något jag vet och kommer att fortsätta att jobba för. Jag ser definitivt fram emot att få tävla igen. Även om jag ser fram emot att träna också. Det där med att träna är något som jag älskar. Så för er som inte har hängt med så har jag kört säsongens första tävling i slalom nu och det slutade med en 19:e plats. Mitt bästa resultat i världscupssammanhang är 18 i slalom så det var godkänt tycker jag. Jag vet att jag kan ännu bättre och jag ser fram emot att få fler chanser att tävla och då ska jag bara försöka att åka så bra jag bara kan. Det var ett relativt tight race.


Levi är en otroligt fin ort. Alla har samma chans att vinna och det är fantastiskt roligt när förhållandena ser ut så på tävling!! Imponerande! Jag måste ge dem cred för som jag har hört är underlaget alltid rättvist och det är ganska unikt. Båda mina gånger har Levi levererat de bästa underlaget jag någonsin haft på tävling. Tina Maze drog det vassaste strået som kom och överraskade mig. Hon åkte väldigt fint måste jag säga. Så roligt att se att Frida är på pallen igen!!! :D Maria gjorde också en väldigt stark insats med en fin fjärde plats. Så det är skönt att se att de är snabba och jag gläds verkligen med dem. Nina Löseth från Norge som har tränat en del med oss blev 5:a vilket också var jätteroligt!!

Nu så laddar jag med några dagar hemma i Stockholm innan det bär av mot USA. Det blir roligt! Förutom skidåkning så står shopping också på schemat där.. ;)
Hejdå!
Sara
November 16, 2014

Jaha, vad kan man säga om Kåbdalis då. En liten pärla i Norrlands inland. Har man otur kan man drabbas av Lappsjuka, för det är verkligen ett ställe i mitten av ingenting. Men tycker man om frisk luft och vacker natur kan man få uppleva helt fantastiska dagar. Helt underbara dagar. Jag tycker om frisk luft och vacker natur. Jag tycker i och för sig också om action. Men skidåkning kan leverera en del action och nu har det varit full fart i Kåbdalis med massa olika lag, många nya människor att träffa vilket är väldigt roligt.

De sista dagarna i Gällivare var fantastiska. Skidåkningen var precis som jag älskar den. Tuff, isig, brutal, brant och varierande. Varje åk fick jag ladda fullt med energi för att känna att jag skulle klara av att sätta svängarna och rocka mig ner för backen, med nervositeten på en härligt spännande nivå. Så roligt! :) Jag trivs verkligen i Gällivares backar!!! Det var så fantastiskt roligt att få träffa min underbara vän Edda igen också och roligt att se att hon trivs och verkar så grym som tränare.

 

Min första ridtur i livet. Eller i alla fall som jag kommer ihåg. Som liten har jag också ridit med en häst som hette Cirkus som var min grannes. Tyvärr så blev jag väldigt allergisk i ungefär 6års åldern och sedan dess har jag inte ridit. Men nu så tänkte jag att det var utomhus och de flesta av mina allergier har faktiskt försvunnit så att det borde faktiskt inte vara så stora problem. Som tur var var det heller inte det. Jag kände bara pyttelite på slutet vilket var skönt. Okej, nu ska jag berätta. Vi kom till hästarna. Jag och Anna. Jag hade ingen aning vad jag kunde förvänta mig. Stora djur som rör sig med graciöst. Jag som inte är världens största djurvän fick absolut respekt. Kanske lite för mycket. Ylva gav oss en lektion hur man skulle göra. Lossa på repet. Knyta fast det i knoppen på sadeln som jag inte minns vad den heter just nu, ta tag i tyglarna och hoppa upp. In med hälarna för gas och styra med tyglarna. Jag fick låna Rebecca (dottern till den mycket trevliga mannen som äger Kåbdalis) häst och skoterstövlar. Jag hoppade upp. Ojoj, här började det svåra. Jag råkade absolut styra hästen hit och dit vilket inte var med flit och hästen blev sur och kände att den här irriterande varelsen som nu absolut måste rida på mig kan jag göra vad jag vill med. Jag bestämmer för hon har ju absolut ingen koll. Jo tack. Det var i och för sig sant. Ylva (Stålnacke, en annan tjej i laget som lite halvt bor i Kåbdalis ibland och som alltså hjälpte till med ridturerna) var väldigt duktig att coacha och sa också till mig på skarpen att här på hästarna försöker vi inte göra saker, här gör vi saker. Så det var bäst att bara stå på sig. Det kan ju vara bra träning när man känner sig osäker. Vi började röra oss bortåt mot skogen. Det var fantastiskt vackert väder och underbart fin natur. Ylva sa att vi skulle ta vår första galopp. Hmm, tänkte jag. Galopp på en gång. Trav måste ju självklart vara lättare. Det går ju saktare. Så jag sa att jag ville börja med trav, men NEJ. Inte det. Efter en liten stund förstod jag absolut. Galopp var mycket lättare att hitta rytmen och tajmigen i. Men inte för att det var lätt. Jag satt då på denna otroligt vackra varelse och studsade runt som en ja, jag vet inte riktigt vad faktiskt. Höll på att ramla av ett antal gånger och kände mig allmänt osäker. Men det var roligt och en väldigt häftig upplevelse.

Okej, vad har mer hänt i Kåbban då. Jag har kvalat och nu blir det Levi!:) Det känns roligt och jag är sugen på att få tävla slalom igen. Jag ska försöka att fokusera på mig och vad jag kan göra och sen bara att åka så bra jag kan. Så på lördag blir det full fart!

Kallt i Gällivare…

Anna och Emelie skämtade med oss med karamellfärg i mjölk och fil… Det var en rolig historia där Schweizarna fick skulden och jag var tydligen ganska så lättlurad…

 

Sara

November 6, 2014

Nu är jag i Sverige och tränar. Det är kallt. Jag tror att jag har fryst konstant sen jag kom upp till Norrland nästan. Vet inte vad felet är, för egentligen är det inte så kallt. Några minusgrader bara, men det känns som att jag inte riktigt kommer ihåg hur det känns med kyla. Ärligt så är det väldigt mysigt i alla fall. Tärningarna klonkar bredvid mig nu i skrivande stund. Emelie och Anna sitter och spelar yatzi och det ser ut som att ingen av dem har någon vidare tur just nu, muttras lite irriterade ord. Tror att Anna vinner ändå. Hon verkar vara den lite lyckligare av dem två. Tävlingsmänniskor som vi är hela laget så brukar det gå ganska snabbt att avgöra vem som vinner och förlorar spel. De flesta i laget älskar faktiskt det där med yatzi, ett bra tidsfördriv. Det kan vara roligt, men jag själv har tröttnat för en liten stund sedan. Jag tycker nog mer om att hitta på andra saker som tidsfördriv och tycker att kortspel är lite roligare, ofta lite mer tänkande då och lite mindre tur. Helst så vill jag ha så mycket att göra att jag inte har tid med tidsfördriv, men livet på touren innebär en hel del väntan. Väntan på att få starta, vänta hit och vänta dit. Så det är bra träning för tålamodet. Och att acceptera att man inte alltid kan bestämma och få som man vill. Det kan också vara bra träning ibland. Lite tufft. Jag befinner mig i Gällivare just nu. Snön dansar lite lätt utan för fönstret utav vinden och solen skiner på den ganska blåa himlen. Glöggen och pepparkakorna har lagt sig i magen och det är snart dags att dra till gymmet. Som ni hör så har vi smygstartat med julfeelingen. Jag tycker att det är okej, jul kan ju vara något utav det mysigaste som händer på året så då är det ju bra att få njuta av det länge.

Skidåkningen idag var fin. Formen verkar hålla i sig helt okej och jag hade sjukt kul i backen idag. Det var ganska utmanande, men roligt. En del svängar lyckades jag med, känslan av att bara känna sig stor och mäktig och friheten av att kunna göra vad som helst är fantastisk. Andra svängar ville sig inte riktigt, får kämpa med att hinna med, hinna fram och kunna styra och ställa som jag vill. Jag får kämpa på, men roligt är det. Idag har vi tränat storslalom i Fjällbranten på balkade Dundret. Tränarna slet med balken hela kvällen igår. De är så duktiga. När man balkar så sätter man ner någon slags makapär i backen och väntar på att vattnet som man kör ner i snön ska börja pysa upp i ett hål, sen flyttar några centimeter osv. En hel backe, så det tar tid. Och kallt var det också. Jag är imponerad och tacksam! Det blev ett bra resultat, hårt och ganska isigt. Det var ett skönt underlag att köra på. Varje åk fick man som lov att ladda på med ny energi för att ta sig ner för backen på ett bra sätt. Tuff och cool. Imorgon väntar ännu en GS dag. Det blir roligt. Idag har vi bara ett skidåkningspass, jag skulle vilja åka två men tränarna har säkert en masterplan som är bra och det är säkert bäst att bara försöka att vara lite lugn och inte träna så mycket. Jag hoppas att det fungerar. Skönt att säsongen är igång. Känner mig ändå rätt lugn, även om jag alltid är lite smått stressad. Så fungerar ju jag. Dags för att åka nu, stången väntar. Inte lika roligt som att svänga, men det får väl duga. ;)

 

Hunnit med att träffa min underbara vän Edda som jobbar här i Gällivare!! Mysigt!

Vi försökte oss på en selfie, det gick sådär…

Kåbdalis var vackert! Ser fram emot att komma tillbaka dit, även om jag njuter fulla muggar av att få vara i Gällivare nu! Lite bättre backe här, men det är mycket annat som är fantastiskt fint i Kåbban!

Sjukt bra för att åka slalom och få upp tempo!

Blöta intervaller på stadion!! Men ändå lite häftigt och härlig träning!

/Sara

 

October 28, 2014

Sölden har bjudit mig på det mesta genom åren. Besvikelse och lycka, bra svängar och dåliga svängar, bra första åk och kassa första åk, sol och storm, rädsla och mod, men något som det alltid levererar är en stor portion nervositet och förväntan. Första tävlingen är gjord och jag ser fram emot nästa tävling, även om det ska bli härligt med lite mer träning först. Tävlingen då. Upp på morgonen tidigt vid 0500 för att värma upp lite på cykel. Efter det en grymt bra frukost på vårt fantastiska hotel, Tyrolerhof. Resa upp till backen. När vi kom fram var det fortfarande mörkt ute, lite mer uppvärmning, några friåk och sedan dags för ett hangåk. Banan satt redan stakad så det gällde att inte åka allt för likt, samtidigt som man måste hitta ner för backen. Åkningen kändes bra på friåket. Upp och besikta banan. Den var rund, men fin. Satt utav vår tränare. Jag halkade verkligen som bambi på hal is. Om ni inte har åkt skidor så vet ni när man åker skridskor och har helt runda kanter och bara åker i sidled. Typ den feelingen. Hade väldigt svårt att få känslan för hur jag ville lägga linjen och förutom det så var det lite svårt att hitta någon slags trygghet. Försökte att lägga fokus på andra saker. Inåkningen var bottenlös på grund utav över 1m snöfall någon dag tidigare. Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt bra jobb för att få till backen. Ca klockan 1030 var det dags för åk 1. Blev nästan lite glad när jag hörde att det hade gått hål. Men bara nästan. Kände jag att jag antagligen inte skulle halka så mycket. Ut i första åket och var lite osäker. Lite passiv. Kämpade på för det var definitivt en kamp. Det studsade och for hit och dit. Brant och isigt, och flackt och osäkert. I mål var jag absolut besviken. Inte något höjdar åk. Alls. Jag som ändå känt mig i så bra form. Aja, över fyra sekunder bak och lite less gick jag och åt lunch. Jättemycket mat och en paltkoma senare så besiktade jag andra banan. Grymt bra grepp. Kanterna bara satt som jag ville och känslan av förtroende kom tillbaka. Det blev lite dålig sikt. Jaja, tänkte jag. Jag kan åka ganska bra i dålig sikt. Jag försökte att lugna ner mig på start och bara fokusera. Ut i banan och kämpa. En del bra svängar. Andra var inte lika bra. Ett slag, lite sen och inte någon rörelse i branter riktigt. Vågade inte riktigt sätta i kanterna. In mot flacken. Kände mig i bra linje och kröp ihop. Blev lite smått osäker, kände att jag gärna ville komma i mål och ställde mig lite upp och åkte lite rundare. Aja. Tryckte på in emot mål. Kröp ihop. Ändå ett bra åk. Ser en grön skylt och jaaaaa vad skönt. Inte så stor ledning, men ändå sååå skönt! Åkare efter åkare tappar och jag blir mer och mer nöjd. Nytt PB med en elfte plats och vilken överraskning. Sen hem till Sverige och Stockholm. Nu är det dags för lite löpning, gym och yoga (på Atmajoti, Sigtunagatan 8, som enligt mig är Sthlms bästa yogastudio). Och lite vila. Och lite vänner.

Sen bär det av upp till norra Sverige för min del. Nya utmaningar väntar där.

Ha det så bra!

Ni fattar att jag nästan gränslar ibland… Det är bra att POC har så fina hjämar så att det inte gör så ont att få dom mitt på huvudet…

En kamp i pisten.

Fotona är tagna utav Nisse Schmidt,  http://www.sportbild.se/.

 

Här kommer några som jag tog också. Inte riktigt lika fina. Jag är för upptagen för att ta fina bilder…. Skidåkning drar lite mer än fotande för mig… Men några har det blivit ändå.

Sölden dagen innan race.. Redo och vackert!

Älskar vyn av alper.

Frida och Kajsa var glada över lite sol!

Jag var ute på en promenad. Lite häftigt landskap att gå i!

Det skiftade från 20+ grader till snöstorm över en natt. Österrike kan verkligen växla snabbt ibland.

Det eviga köandet och väntandet som alpinist. Inte min favoritdel.

På väg upp till backen på racedagen. Mörkt och spooky, men lite mysigt också!

 

 

Sara

 

October 23, 2014

Hej!

Vad tiden går fort när man har roligt. Den här hösten har nog gått fortare än någonsin. Vi har haft så härligt GO i laget och min känsla har varit bra. Skidåkningen har gått bra och jag är sugen på nya utmaningar. Senaste dagarna i Pitztal har varit lite tuffa. Men jag har kämpat på. Ibland kan det vara bra med tuff träning och ibland så är det bara för svårt. Min form har varit lite varierande. Så kan det vara ibland. Jag får ta med mig det positiva nu. Jag tror på varierande träning, men definitivt på hård träning också. Och mycket träning. Jag är nöjd med min försäsong och ska försöka att bara tro på mig nu. Köra mitt allra bästa och se hur långt det räcker.

 

Jag råkade gränsla i GS en dag på träningen också. En ny upplevelse, inte så väldigt bra tajming i den svängen, hehe. Inte det härligaste jag har gjort, men tur att kroppen är på G ändå.

Sölden är på lördag, vilket absolut ska bli spännande. Så nu närmar det sig race med stormsteg. Och stormar gör det på riktigt här just nu också… Det har kommit säkert nästan en meter snö. Jag kan absolut erkänna att jag är dödssugen på att åka upp och köra några åk i puder imorgon. Men vi ska vila oss i form för lördag. Vem vet, men det kanske är smart. Ibland gäller det att vara smart och inte bara göra det man vill antar jag. Elitidrott handlar ju såklart om att prestera och då får man offra saker då och då. Det är uppoffringar som inte är så farliga eftersom jag ändå får göra det jag älskar så jag kan ta att hoppa över en puder dag eller ett träningspass som jag skulle vilja göra. Saker som jag säkert hade hoppat över trots att jag inte höll på med elitidrott. Hmm, annars då. Vi är i Sölden nu. Bor på världens härligaste hotell, Tyrolerhof. Underbart god mat. Fantastiskt fint spa. Annars är det lite presskonferens och pjäxfix som står på schemat idag.

 


Inte så mycket snö… Men som sagt så har det snöat nu, så nu är nog vyn en helt annan…

Några dagar bjöds det på solsken!:) Pitztal kan vara magiskt ibland!
Så nöjd med mina nya HEAD skidor!! :)
Ja, då hörs vi sen då!
Ha det så bra!
Sara
October 10, 2014

Hej!

 

Nu är jag på väg hem från Möllis, eller egentligen Mölltal. Sitter på planet och funderar lite. Det är sånt som jag inte kan låta bli att göra med jämna mellanrum. Jag tycker om att tänka och fundera. Det är lite spännande. Just nu funderar jag lite kring en bok som jag läser: Tänka, snabbt och långsamt utav Daniel Kahneman. Den är skriven utav en psykolog och handlar om hjärnans olika system att tänka och förklarar lite spännande fenomen. Jag har redan börjat ändra uppfattning om hur jag tänker, jag hoppas att det är positivt. Min nyfikenhet tycker att det är rolig läsning i alla fall!

 

Skidåkningen då. Senaste lägret har jag varit i södra Österrike för er som inte vet vart Mölltal ligger. Det är en fin glaciär, tror jag i alla fall. Det där lät lite konstigt, men jag har aldrig varit där på vintern och det är svårt att bedöma dess hela potential om man inte är där när det är högsäsong. Nu så här på hösten så kan vi åka i en backe. Den backen är väldigt bred, motsvarar ungefär en längd utav en fotbollsplan eller kanske till och med ännu mer. Väldigt fin natur och utsikten kan vara en av mina favoriter. Skidåkningen är alltid tuff och utmanande. Det ser ganska lätt ut, men man blir lite lurad då backen alltid skjuter på lömskt mycket. Det finns inga träd att referera till heller och då är det alltid lite svårare att göra en korrekt bedömning av lutningen. Ett åk tar omkring 1 minut. Vi åker mellan 6-12 åk per dag i banan. Oftast kring 10 åk. Så aktiv tid är inte så mycket, men trots det så blir det relativt långa dagar. För att få ut maximalt av dagarna går vi upp vid 5 tiden. Det blir lite mjukt senare på dagen om man har otur och eftersom det bara finns en backe får en del köra senare pass och då får vi som kör tidigt pass verkligen köra tidigt. Vi brukar komma ner från backen omkring 12 tiden. Skidåkningen har känts bra det här lägret i allmänhet och jag är sugen på att få åka igen. Inte för att det har gått magiskt bra, men för att jag vet att jag kan göra ännu bättre trots att det har varit bra och jag är så sugen på att få göra det. Slalomen började fungera bättre igen och det känns roligt. Förra lägret gick det lite kämpigare på slalomsidan. Inte dåligt, men jag hade inte riktigt WOW-känslorna som jag hade på säsongens andra läger, men nu började det komma tillbaka lite sakta. Nästa läger är årets första tävling inkluderad i schemat. Spännande. Jag ser fram emot det. Absolut kommer det snabbt, men jag känner mig ändå snart redo. Det här lägret har bestått av en hel del testande också. Det verkar ta lite mer tid än vad jag hade tänkt mig. Jag har lätt för att vela lite och det är svårt att veta helt säkert ibland. Men jag tror att så länge man åker bra så spelar det inte så stor roll vad man har under fötterna så det blir nog bra vad jag än väljer, i alla fall om formen är där!

 

Nu bär det alltså av hemåt Stockholm. Jag ser fram emot att umgås med lite vänner och att hinna med lite annat. Även sista förberedelserna fysmässigt när jag är hemma. Den här gången kommer det att bli fokus på explosiv träning. Inte min favorit då jag tycker om att få ta i och bli trött, men det är vad jag behöver mest utav vilket säkert beror på just det att jag inte är så fan utav att träna det… Brukar kunna hänga ihop på ett eller annat sätt.

 

Lite härliga bilder kommer från soliga dagar.

Vi hade faktiskt moln några dagar också, men kameran användes inte riktigt lika gärna då. Det är bra att få träna på moln trots att det inte gör sig lika bra på kort. Vi har haft så mycket sol så det är bra att få kämpa i lite motvind ibland också så man vet hur man tacklar det om det dyker upp.

 

 

//Sara

 

 

September 25, 2014

Nu har vi haft årets fotodagar. Alperna byttes ut mot ett tak i centrala Stockholm. Vår duktiga fotograf Nicklas Blom har kämpat och jag tror att det har blivit många fina bilder. Mycket väntan dagar som dessa… Men trevligt häng. Dom nya kläderna har kommit också:) Fina saker och också designade för lite global warmning. Sjukt bra mot regn tror jag. Blir spännande att se hur det känns i kyla, kanske helt fantastiskt. Vi jobbar i alla fall med flera lager, vilket absolut kan vara positivt! :)

 

Nu är det några dagar fysträning här hemma som väntar. Lite fix med lägenheten ska också bli av är det tänkt!

 

Sara

September 24, 2014

Nyss hemkommen från ett väldigt härligt läger i Saas Fee, rimmade ihop lite text om lägret :) hihi

Fantastiska förhållanden och ett härligt gäng. Vi hade bra åkning och ett skönt häng. Solen sken från dag ett till åtta, sen tyckte vädret att nu fick det vara någon måtta. Men tur var nog det, för vi vill ju inte bara bli en brunbränd atlet. Att få kämpa i någon dag med mjukt och dimma, kan vara värt varenda timma. Jag har tränat på att vara fram i plösen, för att i skidåkningen se ut som värsta dansösen. Rörlig och och på tå, så att jag kan svänga snabbt runt både röd och blå. Kroppen har vi rikligt fått belasta och maten den har bestått av pasta. Nu är vi starka och redo för nya platser och har tränat på teknik och kan dra nya slutsatser. Europa och Saas Fee är fantastiskt och det gör oss som lag entusiastiskt!  Tråkiga var att Monne(Magdalena Fjällström) gjorde sig illa, till och med utan att trilla. Men hon kommer tillbaka stark som aldrig förut och detta betyder inte att något är för henne slut. Nu ser jag fram emot att nya utmaningar möta, och nya tekniska detaljer nöta.

 


Vi fick träna i branten, sjukt bra träning inför Sölden. Börjar känna mig mer och mer redo.

Uppvärmningsview…


Servicemannen på hugget.

Ylva på besiktningen. På väg in i branten fick man vara på hugget, det var en glaciärsspricka som var bra att ha lite koll på…

Photocred till Emelie Wikström, lagets absolut bästa fotograf! :)

Härlig backe och grymt underlag!

Utsikten på fysträningen någon dag. Jag fick köra stavgång då det var så att jag hade lite problem med en sträckning på lägret. Men härliga backar att gå stavgång i! :)

 

Sara