Kåbdalis

Publicerad:

Jaha, vad kan man säga om Kåbdalis då. En liten pärla i Norrlands inland. Har man otur kan man drabbas av Lappsjuka, för det är verkligen ett ställe i mitten av ingenting. Men tycker man om frisk luft och vacker natur kan man få uppleva helt fantastiska dagar. Helt underbara dagar. Jag tycker om frisk luft och vacker natur. Jag tycker i och för sig också om action. Men skidåkning kan leverera en del action och nu har det varit full fart i Kåbdalis med massa olika lag, många nya människor att träffa vilket är väldigt roligt.

De sista dagarna i Gällivare var fantastiska. Skidåkningen var precis som jag älskar den. Tuff, isig, brutal, brant och varierande. Varje åk fick jag ladda fullt med energi för att känna att jag skulle klara av att sätta svängarna och rocka mig ner för backen, med nervositeten på en härligt spännande nivå. Så roligt! 🙂 Jag trivs verkligen i Gällivares backar!!! Det var så fantastiskt roligt att få träffa min underbara vän Edda igen också och roligt att se att hon trivs och verkar så grym som tränare.

 

Min första ridtur i livet. Eller i alla fall som jag kommer ihåg. Som liten har jag också ridit med en häst som hette Cirkus som var min grannes. Tyvärr så blev jag väldigt allergisk i ungefär 6års åldern och sedan dess har jag inte ridit. Men nu så tänkte jag att det var utomhus och de flesta av mina allergier har faktiskt försvunnit så att det borde faktiskt inte vara så stora problem. Som tur var var det heller inte det. Jag kände bara pyttelite på slutet vilket var skönt. Okej, nu ska jag berätta. Vi kom till hästarna. Jag och Anna. Jag hade ingen aning vad jag kunde förvänta mig. Stora djur som rör sig med graciöst. Jag som inte är världens största djurvän fick absolut respekt. Kanske lite för mycket. Ylva gav oss en lektion hur man skulle göra. Lossa på repet. Knyta fast det i knoppen på sadeln som jag inte minns vad den heter just nu, ta tag i tyglarna och hoppa upp. In med hälarna för gas och styra med tyglarna. Jag fick låna Rebecca (dottern till den mycket trevliga mannen som äger Kåbdalis) häst och skoterstövlar. Jag hoppade upp. Ojoj, här började det svåra. Jag råkade absolut styra hästen hit och dit vilket inte var med flit och hästen blev sur och kände att den här irriterande varelsen som nu absolut måste rida på mig kan jag göra vad jag vill med. Jag bestämmer för hon har ju absolut ingen koll. Jo tack. Det var i och för sig sant. Ylva (Stålnacke, en annan tjej i laget som lite halvt bor i Kåbdalis ibland och som alltså hjälpte till med ridturerna) var väldigt duktig att coacha och sa också till mig på skarpen att här på hästarna försöker vi inte göra saker, här gör vi saker. Så det var bäst att bara stå på sig. Det kan ju vara bra träning när man känner sig osäker. Vi började röra oss bortåt mot skogen. Det var fantastiskt vackert väder och underbart fin natur. Ylva sa att vi skulle ta vår första galopp. Hmm, tänkte jag. Galopp på en gång. Trav måste ju självklart vara lättare. Det går ju saktare. Så jag sa att jag ville börja med trav, men NEJ. Inte det. Efter en liten stund förstod jag absolut. Galopp var mycket lättare att hitta rytmen och tajmigen i. Men inte för att det var lätt. Jag satt då på denna otroligt vackra varelse och studsade runt som en ja, jag vet inte riktigt vad faktiskt. Höll på att ramla av ett antal gånger och kände mig allmänt osäker. Men det var roligt och en väldigt häftig upplevelse.

Okej, vad har mer hänt i Kåbban då. Jag har kvalat och nu blir det Levi!:) Det känns roligt och jag är sugen på att få tävla slalom igen. Jag ska försöka att fokusera på mig och vad jag kan göra och sen bara att åka så bra jag kan. Så på lördag blir det full fart!

Kallt i Gällivare…

Anna och Emelie skämtade med oss med karamellfärg i mjölk och fil… Det var en rolig historia där Schweizarna fick skulden och jag var tydligen ganska så lättlurad…

 

Sara